LucyVida

Det blev musiken som räddade mig 2008. Musik kan vara som balsam för själen och ett brustet hjärta och jag har många gånger funnit den bästa terapin i min ensamhet med musiken på ständig repeat tills jag tröttat ut mig själv. Till slut behöver jag inte ens sätta på spelaren längre. Till slut sitter musiken i väggarna precis som alla minnen från en svunnen tid kan göra vilket kan vara både på gott och ont. 

 

Efter en tid, när det mesta av såren läkt (vilket de alltid gör till slut, tro mig) och jag kände mig starkare var det därför dags att hitta en annan lägenhet. I princip hela vårt fyraåriga förhållande hade fortlöpt i min 1:a. Det satt som sagt i väggarna vilket gjorde mig mer och mer obekväm ju längre jag kom i processen med mitt nya liv. Pusselbitarna matchade inte längre. Jag hade växt ur mitt eget boende och det var dags för en ny garderob på något vis. Under sommaren 2008 började jag då aktivt att leta efter nytt boende till mig och Vincent. Med facit i hand kan man väl säga att det var där och då som det verkligen vände. 

 

Helt plötsligt var det inte längre alla andra som var i rörelse.

Jag var på väg igen.

Äntligen.

Och den här gången starkare än någonsin.