Den första julen
Jag vet. Julen är inte över än så det är kanske lite tidigt att summera den men den här julen och synnerhet julafton är ju speciell för oss. Den kommer jag alltid att minnas så länge jag lever. Första julen med Love. Och på något vis känns det som att det är första julen för mig med. Som om man börjar om på nytt och upplever allting för första gången igen. Det här är Loves första jul och han är bara två månader och lite till. Han kommer aldrig att minnas den här julen men jag kommer att minnas så mycket jag bara kan i detalj. Det känns som att man blir barn på nytt när man ser Love beundra adventsljusstaken eller julgranen. När jag ser ljusen återspeglas och tindra i hans ögon. När jag ser hans fascination över ett brinnande ljus eller en spelande tomtekarusell dör jag en liten bit. Det är så vackert. Och jag minns själv. Alla favoriterna hos mamma och hur julen och allt vad det innebar verkligen var på gång när stjärnan i fönstret hängdes upp och när den vita kyrkan med rött tak fått sin plats igen. Jag minns glädjen och hur jag alltid älskat julen. Och jag är oändligt tacksam idag att jag bara har varma och vackra minnen från min barndoms jular. Ju äldre man har blivit har man förstått att jul och värme i kombination inte är alla barn och vuxna förunnat. Jag blir numera ledsen och väldigt illa berörd när jag tänker på det. För hur kan man inte? En dag som av många upplevs med familj, vänner, kärlek och i stillhet är tvärtom värsta mardrömmen för flera. Ensamma vuxna, barn som far illa. Dessa tankar fanns aldrig där när jag var barn. Vilket inte är så konstigt. Jag var som sagt en av de lyckliga. Nej, det är inte rättvist. Inte någonstans. Kanske är det därför jag har lärt mig att uppskatta julen ännu mer och med andra motiv idag jämfört med när jag var liten. Och jag ska göra allt jag kan för att Love ska få lika fantastiska jular och barndomsminnen som jag bär med mig. Jag ska få honom att älska decembermånad precis som jag alltid gjort. Om jag kan och om han vill. Som igår. När han satt i mitt knä under Kalle Anka och hur han log brett när Snövit och de sju dvärgarna visades. För allra första gången för honom. Jag kommer alltid att minnas.
