My week with Marilyn

Har just sett filmen. Och är mitt uppe i boken Fragment. Alla Marilyns dikter och dagboksanteckningar i ursprungsform. Massor av stavfel och meningsbyggnadsfel. Inget förskönat eller tillrättalagt. Bara ren och skär känsla. Och så levande.
Herregud vad den kvinnan känns före sin tid. Född i fel era.
Så mycket framtid. Så mycket kvinna, för mycket för hennes eget bästa? Ja, i mitten av förra seklet var det nog så.

Man vill bara rädda henne. Hon kunde blivit så mycket mer.
Hon kunde gått hur långt som helst.
Hur långt som helst.
Allting går igen, som i cirklar.
Det är därför det känns som att jag känner henne så väldigt väl.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0