Som jag älskat att hata dig, Valentine

Jag brukade vara en av dom. En av dom som i många år tyckte att alla hjärtans och midsommar och nyår var jobbiga dagar. Som jag har jagat toppar. Haft förväntningar på pojkvänner dessa dagar som aldrig infriats. Varit singel och känt mig som världens ensammaste. Hoppats på en ros eller choklad från någon potentiell beundrare. Men icke. Inte en endaste gång under mina 33 år har jag tagits med storm på alla hjärtans dag, ramlat in i den stora kärleken på midsommarafton eller fått spännande kyssar från någon söt främling en nyår.
Mitt liv har aldrig varit den där filmen som man ser på tv eller den där resan till något romantiskt spaställe som somliga blir överraskade med. "Packa bara ner det allra nödvändigaste älskling. Resten köper vi när vi är framme i Paris"! Jo men säkert.
Och det har jag förbannat. Inte på senare år men ibland undrar jag vilken verklighet jag levde i innan jag var 30. Förmodligen ingen alls. Det var väl det som var problemet.
 
Igår var dock banne mig den bästa alla hjärtans dag som jag någonsin firat. Mannen som kommer hem med blommor. En utsökt trerätters meny. Tända ljus, lugn och ro och en bebis som vaknar lagom till efterrätten och vill vara med och mysa. Jag kunde verkligen inte önskat något mer.
Jag vet att jag sagt det förut men det tål att sägas igen.
Fy sjutton så skönt det är att bli äldre.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0