LucyVida

Pojken som sitter och drömmer är 10 år, snart 11. Han har sommarlov. Han har varit ledig så länge nu att det börjar bli långtråkigt. Han nästan längtar tillbaka till skolan. Men bara nästan och det är inget man berättar för någon. För det är ju lite töntigt, att sakna skolan. Så han behåller det för sig själv. Precis som med allt annat. Vem skulle han berätta för? Pojken önskar att han hade en kompis att dela sina hemligheter med. En riktig bästis. Men det har han inte. Så istället drömmer han.

Lägenheten ovanpå är tom. Snart flyttar en ny familj in. Pojkens mamma har fått höra genom hyresvärden att det är en ensamstående mamma och hennes två barn som ska flytta in. Den yngsta är i hans ålder.

-Åh. Det är inte lätt att vara ensam mamma med två barn. Stackars dom. Det är inte alla barn som är lyckligt lottade och får växa upp i hela familjer med både mamma och pappa som du, min älskling. Vi ska vara vänliga mot dem och få dem att känna sig så välkomna som det bara går, säger pojkens mamma.

Men pojken funderar inte så mycket på det som mamma sa. Det känns mer som vuxenprat. Däremot är han nyfiken på pojken som är jämngammal med honom själv. Han såg honom i trapphuset som hastigast när de var där och tittade på lägenheten. De var på väg ner när han var på väg ut genom sin dörr så han fick bara en skymt av honom. Han hade lockigt ljust hår och hette Charlie. Pojken hade hört hur mamman ropade på Charlie att skynda sig.

Han tyckte det såg ut som att Charlie gick med tunga, dröjande steg.

Undrar vad det är som tynger Charlie. Det kanske är hemligt, tänker han. Kanske har inte Charlie heller någon att dela sina hemligheter med.

Pojken sitter och ritar små figurer och krumelurer samtidigt som han tänker på familjen som snart ska flytta in.
Han brukar göra det när han dagdrömmer. Bildläraren har sagt att han kommer att bli den nya Picasso. Men sorgligt nog kommer ingen att förstå hans begåvning förrän han är död och begraven för så är det med alla stora konstnärer.

Men pojken förstår inte riktigt vad hans lärare menar med det. Den enda Picasso han känner till är fru Bergs ilskna lilla hund i porten bredvid och han har sannerligen inga planer i livet på att förvandlas till en bitsk terrier. Inte konstnär heller för den delen.

Jag ska ju bli författare tänker pojken och formar två snirkliga bokstäver på papperet. C och L.
Men efter några sekunder stryker han snabbt över det. Charlie har säkert massor med vänner att dela sina hemlisar med.

Det är bara jag som är ensam, funderar pojken. Ensammast i världen.