LucyVida

I lördags efter att vi hämtat ut biljetterna hade Micke och jag ungefär en timme att slå ihjäl innan bion började. Vi bestämde oss för att köra en sväng. Filmstaden och Söder är inte alltför långt från mina gamla hoods och helt plötsligt var vi på min barndomsgata. Traktörsgatan 16 är min gata. Där och i området runtomkring hände allt när jag växte upp. Det var där jag formades. Det var där jag odlade mina intressen som kommit att bestå än idag. Det var i mitt barndomsområde som jag lärde känna några av mina allra bästa vänner. Jenny och hennes familj flyttade in i lägenheten under vår i slutet av lågstadiet. Tänk om jag hade vetat då. Att vår vänskap skulle sträcka sig längre och förbi grundskolan. Att den skulle överleva de första vilsna tonåren när vi gled isär ett par år för att sedan hitta tillbaka till varandra i samband med att gymnasietiden tog vid och därefter aldrig mer gå förlorad. Och Carin som bodde på Viskgatan, varje morgon traskade jag iväg för att möta henne halvvägs och ha följe till skolan tillsammans. Bara det att vi möttes aldrig halvvägs. Det hände liksom inte. Jag hann i princip alltid ända fram till hennes dörr och fick knacka på. Ofta hade Carin inte ens fått på sig skorna när jag steg in. Ofta hade hon ett fruktansvärt dåligt morgonhumör och var inte alls sugen på att gå till skolan. Men det brukade ordna upp sig lagom tills vi var framme. På lekplatsen ovanför vår gård och de blå stängerna (som tyvärr inte finns kvar) kunde jag och mina vänner hänga och slänga i alla möjliga varianter tills våra handflator var helt ömma av blåsor. Vid Stenen (som inte alls kan liknas vid en jättesten längre, den är faktiskt ganska liten) viskades hemligheter. Det slöts pakter och det svors evig vänskap. Det snackades skit. Vi var osams i omgångar, men aldrig några längre perioder. Vi var barn, vi testade gränser men vi visste alltid var vi hade varandra. Precis som nu. Innerlig vänskap. Allt hände på vår gård och vi var kungar då! Åtminstone när min bror och hans vänner höll sig borta.. Vi gick hem på rasterna för att spana på killarna i 9:an (med kikare från mitt fönster!) som hängde på gården och rökte. På Traktörsgatan 16 upplevde jag min första kärlek. Mitt första lyckorus. Blygt och i smyg och helt harmlöst såklart. För inte vågade någon ta första steget. Istället satt vi i trappen utanför min lägenhet sena kvällar under sommarlovet och pratade och skojade och gud vet vad. På Traktörsgatan 16 skrevs alltför många dikter och dagböcker om min brors snygga kompisar, obesvarad kärlek och krossade hjärtan. Jag trodde jag visste vad kärlek var. Och det kanske jag gjorde också. Åtminstone ser jag tillbaka på mina barndomskärlekar med viss charm, naivitet och glädje. Den vuxna kärleken sliter mer på hjärtat och hjärnan och lämnar djupare sår. Det är iallafall min erfarenhet.

Det finns egentligen inga avstånd i min stad, ändå är jag aldrig eller väldigt sällan i mina gamla trakter. Som om jag är rädd för att min barndom och minnena jag har ska förstöras när jag återvänder. Tillträde förbjudet ungefär. Konstigt det där. Och jag kände mig lite vemodig när vi cruisade genom gatorna i lördags. Varför? Vet inte, men kanske för att jag då och då saknar min barndom så mycket att det gör ont i mig. Snälla gamla spöken radades upp längs trottoarerna, på gården och i fönstren i hyreshusen när vi gled förbi. Det var precis som om de ville höja händerna och vinka till mig. Jag blev nervös, slog ner blicken och lät ögonblicket gå förbi. Men jag log iallafall.

Söndagsångest. Bakisångest. Blev av med min jacka på The Tivoli igår och så tappade jag bort min favoritring. Och hur gammal sa jag nu att jag var igen..? Lär mig aldrig. Och just det, sen saknar jag mitt blonda schleeetna hår också! Kom tillbax!:(

Nu blir det pizza och cola.

Ibland älskar jag mitt jobb, särskilt när vi får såhär fina julklappar! Grymt vårväder bjuder självklart på en förmiddagspromenad. Har redan tjuvstartat och använt dem på jobb de senaste dagarna men nu är det dags att ta dem på en en riktig promenad och låta vaderna och rumpan få jobba ordentligt. Mina nya älsklingar heter BodyTrain Mesh. Och var hittar man dem? På Puma såklart!:)

Äntligen ser vi ljuset i tunneln för den här veckan. Fredag imorgon, och du är så välkommen min vän. Kaoset i mitt liv verkar inte vilja upphöra för tillfället. Det bara späds på liksom. Men trots all inre oro och huvudbry tänker jag ha en helt underbar lördag i Köpenhamn. Jag tänker ignorera all smärta och bara NJUTA med mamma och tjejerna. Det ska provas klänningar, skor, tiaror och alla möjliga accessoarer! Jag ska hitta min drömklänning på lördag och jag ska känna mig som en prinsessa i den. Så jäkla underbart!

Idag har jag förresten shoppat en ny väska. En ny väska kommer med nytt liv. Jag har redan kasserat min gamla, som jag förresten haft alldeles för länge. I den gamla väskan bar jag runt på en massa skit, onödigt bagage. Nu rensar vi ut och startar om. Min inköpta Don Donna får symbolisera mitt nya liv. Fräsch tanke.

Jag skriver ganska ofta om orättvisor men faktiskt så är livet bra orättvist ibland. Här satt jag på mina höga hästar i slutet av 2010 och tänkte att 2011 skulle bli mitt år. Tyckte att jag förtjänade det, att det var min tur nu. Men 2011 hann knappt börja innan första bakslaget kom, som en käftsmäll med posten dessutom. Och nu kommer jag att få leva med den här oron åtminstone 6 månader till. Med lite grundläggande matematik kommer vi snabbt fram till att om 6 månader, ja då återstår inte så värst mycket av det här året. Men vadå, vi har ju alltid 2012..

Ett pissigt år, det är vad det är so far. Jag vet att detta året kommer med så mycket gott också men just nu, i det här ögonblicket och efter den här eftermiddagens prövningar, kan jag inte känna det. Må vara att jag överdramatiserar det som sker mig, min kropp och mitt liv. Men idag är jag faktiskt helt knäckt.

Känns som att det kretsar väldigt mycket negativ energi kring flera i min omgivning i just nu. Jag avskyr det och önskar att det vänder snart. Visst måste man ta sig till botten för att komma upp igen. Visst måste det vara mörkt för att det ska bli ljust igen. Visst är livet som en ständig berg- och dalbana. Jag vet allt det. Men nu vill jag bara att ljuset ska övervinna mörkret. Att allt negativt som sker upphör och ersätts av lycka och positiv energi. De jag tänker på sliter sina hjärtan. De jobbar så hårt och förtjänar en vändning. Verkligen.
Så kom igen nu solen, värm dom som behöver dig.
Det är fan på tiden.

Söndagsmys. Har just mumsat i mig fin sushi och krusbärsläsk. Till Solsidan blir det chokladmousse med crisp och persikohalvor. Japp, har tagit semester från såväl träning som nyttig kost idag. Man behöver frossardagar också, för att orka vara desto duktigare andra dagar. Så funkar iallafall jag.

Det har varit en bra helg tycker jag. Finaste Dancing Queen bjöd på en himmelskt god tacosgratäng igår! Lite vin och gott snack på det och en taxi ner till stan, sen var det klart!;) Blev en mycket trevlig och lyckad kväll.

Nu laddar vi sista timmarna inför en ny arbetsvecka. Kör så det ryker imorgon!
Och hoppas att den här energin sitter kvar även imorgon och helst ända fram till fredag kl.17...

Jag väljer att möta våren 2011 med ny hårfärg. Eller egentligen hade jag inte något val, inte just nu iallafall. Mitt blonda hår var fullt av en massa oklädsamma gröna nyanser som på senare tid blivit allt svårare att få bukt med. Hade inbokad tid hos Trude & Co idag och såhär blev resultatet. Jag kunde valt en mer diskret råttfärgad nyans men ska man göra det kan man lika gärna göra det ordentligt tänkte jag så nu blev det redhead istället;) Jag kommer successivt att återgå till det blonda igen. Kanske inte lika ljust som innan, men tja.. vi får väl se vad det blir av det med tiden.

Om 55 minuter är det den 24:e februari 2011.
Och..?
Det är faktiskt ingen vanlig torsdag för då firar vi Sabinas födelsedag!
Men jag tjuvstartar redan nu när jag skriver:
STORT GRATTIS TILL DIG MIN VÄN ♥
Önskar dig en helt fantastisk dag!
Ses på lördag!:)
Och vi hörs imorgon via telefon och sms....
;)

Härliga helg varför måste du alltid ta slut?
Min lördag var helt perfekt. Kom upp i tid och inledde dagen med ett träningspass. Duschade, shoppade födelsedagspresenter och en alla hjärtansöverraskning. Mötte därefter upp världens bästa Frida för en god lunch på Big Buddha. Frida hade så goda nyheter så vi var tvungna att fira med en dessert också, friterad banan med sirap och glass. Himmelskt gott!:) Kvällen spenderades hos sötaste Pillan som hade födelsedagsfest och tjejmiddag. Det blev sent, alltför många glas vin och en sväng på stan fast jag hade lovat mig själv att inte gå ut igår. Men vad gör man när man har så trevligt och verkligen inte vill att kvällen ska ta slut? Man drar ut på den såklart! Så blev sent, sent, sent. När några av tjejerna bestämde sig för att gå och ta en kebab kom jag på den lysande idén att dra till Harrys istället för att hänga med Håkan. Jag får alltid jättebra idéer framåt småtimmarna när alkoholen jobbar som bäst i min kropp. Lustigt det där. Men var jättekul att träffa Håkan! En Smirnoff Ice och lite gott snack fick avrunda en perfekt kväll.

Idag har Blunder och jag jobbat vidare på inbjudningskorten till bröllopet. Varit och beställt kuvert, köpt stämplar och lite annat smått och gott som vi ska pimpa upp korten med. Nästa vecka skickar vi dem till tryck. Även om det är mycket att tänka på och planera så älskar jag det! Det är kreativt, det är kul och vi väljer ju själv hur långt vi vill gå med alla bitar i processen så därför känner jag mig inte särskilt stressad över någonting. Kanske klänningen då, vill ju att min drömklänning ska sitta som handen i handsken men får vänta några veckor till innan jag får min nyfikenhet stillad. Men det är som sagt roliga grejer.. alltihop:)

Sandholm är en flyktingförläggning som ligger i Danmark. Regissören Moqi Simon Trolin och dramatikern Anna Bro tillbringade sex månader på flyktingförläggningen för att samla material till pjäsen. De träffade människor från olika delar av världen som berättade om sitt första möte med Danmark, om sin bakgrund och livet på Sandholm, men också om hur de såg på framtiden. Dessa möten och människoöden ligger till grund för pjäsen som till största delen är en dokumentär.

Jag rekommenderar verkligen alla att gå och se den. Allra helst hade jag sett SD på första parkett, fast kanske inte.. Det är nog inte lönt. Hur mycket jag än önskar att det inte var så, så finns det ju inte hopp om alla människor. Men på Sandholm finns det hopp! Och kärlek. Och hat. Och förtvivlan..

För mer info om världens underbaraste man, klicka in på:
www.blunderhead.se

Så lyckligt lottad jag är. Så sjukt bortskämd med kärlek. Jag har de bästa vännerna i världen. Igår var det min födelsedag och den var helt perfekt. Hade inte kunnat bli bättre! Man skulle kunna tro att jag fyllde jämnt eller något för uppvaktningen som jag fick av mina favoritkollegor på jobb och bästa vännerna på kvällen var av världsklass! Åt en mysig lunch på Big Buddha med Pia, Emma och Pillan och kunde till eftermiddagsfikat bjuda på en himmelskt god kolatårta som en annan kollegas dotter hjälpt mig med. På kvällen körde jag en halv åtta hos mig och vi åt och drack gott och mådde så jäkla bra att det inte finns. Så himla synd att timmarna går så fort bara. Men så är det ju när man trivs. Alltid.

Måste skryta lite också. Jag fick så sjukt fina och klockrena födelsedagspresenter så nu tänker jag rabbla upp allt fint som jag blev uppvaktad med igår:

Pernilla - coola armband i starka färger. Passade perfekt till min outfit på kvällen!:)
Pia  -  En röd Jellybean skål. ÄLSKAR Jellybean i alla dess färger! Funkade perfekt som serveringsskål till middagen!
Jenny & Håkan - En inspirationsbok om bröllop och två biljetter till Bröllopsmässan i Malmö som äger rum den här helgen. Gissa vad jag och älsklingen ska göra imorgon..:) Perfekt!
Carin & Sebastian  - Jättesöt sjal från Bikbok i riktiga Louisefärger. Den är bara så jag. Jag kommer att bo i den minst ett halvår framöver. Fick även en fin blomma i en ännu vackrare kruka!
Sabina & Joachim  -  En läcker röd hårfön! Något som jag är i STORT behov av då min gamla fön lagt av sedan några veckor tillbaka och jag fönar ju mitt hår varje morgon. Kan ju tänka er hur risig jag sett ut den senaste tiden, så tack! Nu har jag äntiligen hittat tillbaka till mitt forna jag!:)
Celine & Henrik  -  två jättefina ljusstakar från Lilla Bohaget. Passar som handen i handsken i vårt vardagsrum. Och vi är så dåliga på att unna oss sånt som sätter pricket över i:et i hemmet. Tack för att ni inreder våra liv!:)

Och sist men allt annat än minst har vi ju födelsedagsgåvan från min älskling. Blunder känner mig bättre än jag känner mig själv. Herregud säger jag bara. Han kom hem från jobb igår med famnen full av blommor och ett kuvert. I kuvertet finner jag den sötaste kärleksförklaring och en bokning på Ystad Saltsjöbad! Ahhh, det är bara så underbart!:) Så om två veckor ska vi NJUTA NJUTA NJUTA i mysiga Ystad med spa och övernattning och trerätters och frukost och ...ja. Det är så bra så det finns inte:)

Dagarna har bara rusat iväg sedan jag kom hem från Lanzarote! Fullt upp på jobb och uppbokade kvällar. Kommer dock att bli en grym helg. Födelsedagsfirande big time står på agendan. Tror faktiskt inte att vi kommer att hinna med så mycket mer än så. Först ut är storebror som med stormsteg närmar sig sina 40 (!). Han blir 34 år imorgon:) På fredag är det min tur. Jag vet, det är jättelöjligt att vi fyller år dagarna efter varandra. Men vad gör man? Det ska ju firas oavsett:)

Hej då värme.
Hej hej kyla. Jag har inte saknat dig.
Inte det minsta.