LucyVida

Har med jämna mellanrum kikat in på YouTube och hoppats på några schyssta upplägg från Lady Gaga i helgen, men dessvärre stinker kvalitén på det mesta som lagts upp. Det är ju så svårt att med ord återge denna show eller resa som jag varit med om. Eftersom jag fortfarande dansar på moln och befinner mig i min egen Gaga-bubbla hade jag helst lagt upp ett klipp från konserten i lördags men Paparazzi från VMA 2009 duger minst lika bra. Var faktiskt detta framträdande som för några månader sedan fick mig att inse att Lady Gaga är så mycket mer än en dagslända, ett studioalbum eller ett klick på Spotify. Gaga är här för att stanna och hon måste upplevas live, det bara är så.

Loving you is cherry pie
♥

Då
En gång för länge sedan
En ung flicka sjöng om kärleken
Hon var naiv
Ibland helt i det blå
Och vissa sånger var omöjliga att förstå
Hon sökte sanningen
Och det fanns dagar då hon var nära den
Då hon visste att hon var född
Till att skriva sånger

Det fanns en blekt blondin
Hon åkte fort som fan i en limousine
Långt bort högt upp bland molnen tog vägen slut
Men hon var glad att kliva av för hon var åksjuk
Den längsta vandringen
Är den som leder hem igen
Jag vet
För jag har gått den vägen många gånger

Och medan jag står här
Och medan jag står här och väntar
På att hon ska komma tillbaks
Jag sjunger något gammalt
Jag härmar någon annan
Och längtar
Att hon ska komma tillbaks

Hon
Är ansvarslöst fri
Jag är tryggheten hon vilar i
Det är en oberäknelig älvas dans
Jag vet aldrig var hon för mig någonstans
Om hon ger sig av
Bara denna fyrkantiga människa kvar
Jag kan aldrig skriva några sånger
♥

Ibland känns det som att jag är född 10 år för sent, särskilt när det kommer till musik. Jag vet att många hånar och förkastar det glättiga och färgglada 80-talet men jag är inte en av dom. Jag fullkomligt älskar det. Jag älskar musiken från denna era,  främst popen och pudelrocken. Många av våra kungar och drotttningar var som bäst då. Madonna, Bon Jovi, Kylie, MJ, Janet, Roxette, Bangles, Kiss. Vi snackar även en tid med stjärnor som Paula Abdul, Samantha Fox, Aha, Alphaville, Belinda Carlisle, Eurythmics, Neneh Cherry etc. etc.  Underbara och bästa high school-filmerna och skräckisarna kommer från denna tid. Det var hårspray, axelvaddar, Hubba Bubba, Freddy Krueger, Dirty dancing och lyftet (!) och färger i pastell..ja färger överhuvudtaget. Begrepp som less is more fanns inte på kartan. Visst jag var med, jag ÄR ju född på 80-talet men hade mycket hellre genomlevt dessa år som trotsig tonåring än som den barnunge jag var. Då hade min crush på Patrick Swayze varit mer befogad och ok (eller..?:) och jag hade FÖRMODLIGEN varit en av de lyckliga som såg Madonna på hennes bästa turné ever i Göteborg 1990.

Men nu är det som det är. Jag fick uppleva mina tonår under ett desto svårmodigare och mindre glatt 90-tal. Inte lönt att gräma sig över det och visst 90-talet var inte helt ofruktbart och värdelöst. Även om många av de större stjärnorna från "mitt" 80-tal fadade upptäcktes nya talanger. Var sak har sin tid antar jag men jag kan inte låta bli att fundera, var det inte mer kärlek och positiv anda under 80-talet, i allt? Ibland upplever jag det som att det musikmässigt mörkare och svåra 90-talet har satt så djupa spår i min själ att det inte går att tänka i några andra termer än krossade hjärtan, tårar, svek och ensamhet. Och allt är självklart Jocke Bergs fel...och Skunk Anansies...och Alanis Morissettes. Snacka om helt rätt timing när The Ark slog igenom år 2000 och erbjöd något som då kändes väldigt nytänkande, uppfriskande och befriande. En välbehövlig brytpunkt helt enkelt. 10 år senare och med ännu mer perspektiv på tillvaron erkänner jag idag att jag självklart älskar dem allihop och behöver dem ALLA i mitt musikhjärta för att jag ska känna mig hel. MEN för att avrunda detta alltför långa inlägg, 80-talet kommer alltid att ha sin speciella plats i mitt hjärta. Förmodligen för att jag aldrig fick chansen att uppleva det så som jag egentligen hade önskat..

Ola Salo har nu blivit pappa till en flicka som ska heta Judith. Fint namn tycker jag.
Grattis Ola och Anneli:)
♥

5 dagar kvar sen är jag helt och fullt tillbaka i verkligheten igen..

Jag har gått och blivit tokkär i Marina and the diamonds! "Hollywood" spelas flitigt just nu på P3 och jag blir lika glad varje gång:) Självklart delar jag med mig av denna catchiga melodi som hade funkat i vilken sötsliskig 80tals klassiker som helst. Härligt att det fortfarande görs sådan musik!:)

Want your bad romance...

Åh, känner mig sjukt taggad nu att söka mig till skolans värld igen. Det handlar inte om att påbörja en ny utbildning eller bygga på den jag redan har..Eller det beror förvisso på hur man ser det. Men jag berättar mer när tiden är mogen så slipper jag försöka förklara i gåtor nu. Känner mig så inspirerad idag! Det ger energi och självförtroende, idag känner jag att det finns ingenting som jag inte skulle klara av. Det finns möjligheter och only the sky is the limit. Härliga känslor!:) Särskilt med tanke på att det bara är ännu en vanlig och gråmulen mååååndag.

För att balansera min tiptop-feelgood-dans-på-rosa-moln och plocka ner mig själv lite på jorden igen väljer jag att lägga upp och dedikera vackra, tidlösa och lågmälda "Ode to my family" till min söta, stora, ordinära, udda och galna familj som i alla sammanhang, oavsett om det gäller en 30årskris, drömmar om karriärbyte eller kass tilltro till mig själv, ALLTID stöttar, pushar och lyfter mig när jag behöver det som mest.
I feel blessed ♥

Nu är det fredagsmys igeeeeeen:)♥ HÄRLIGT. Har haft en lugn och skön dag på jobb, investerade i ett par nya sneakers nu inför våren. Är sjukt nöjd, svarta typ klassisk conversemodell fast ännu bättre märke.. TRETORN såklart, finns inte mycket annat som mina fossingar går runt i nuförtiden:) Ska lägga upp ett foto på de nya dojjorna sen. I väntan på Blunder, som snart kommer hem med sin brand new förlovningsring (var beställd till butiken idag!) ska jag traditionsenligt börja hacka lite grönsaker inför vår stundande tacoskväll. Pratade om att gå ut och äta ikväll för att verkligen fira in att vi är två med ringar nu men det är faktiskt så himla mysigt att bara vara hemma och pyssla om varandra när det är fredag, plus att det väntar ett trevligt restaurangbesök imorgon kväll i Malmö innan schlagerspektaklet drar igång. Så vi sparar middagen ute till imorgon helt enkelt:)

Min underbara kollega Emma la upp denna låt på Facebook igår. Aldrig hört talas om Soko eller "I will kill her" förut, men nu är jag helt fast. Den går på högvarv härhemma nu..älskar hennes hesa röst:) Det är så inspirerande att upptäcka ny musik!! (Kanske gammal för andra, men ny för mig:)

Vad ska Du göra ikväll? Supa? Slappa? Sova? Jobba kanske..? Uh hemska tanke:)

Jag vet att jag börjar bli lite smått tjatig vad gäller min förkärlek till Lady Gaga, men det här framträdandet var (OCKSÅ) så sjukt bra att jag måste lägga upp det. Kolla in när hon går bärsärk och krossar alla flaskorna i slutet av "Speechless". Jag KÄNNER hennes smärta, ÄKTA artisteri!:)♥ Måtte Lady Gaga komma till Europa och somewhere near Sweden väldigt snart..vill så gärna se henne live!!

Vi börjar närma oss Melodifestivalstider..och när jag sitter här i min sömnlöshet denna sena lördagsnatt eller snarare tidiga söndagsmorgon kommer jag på mig själv med att drömma mig tillbaka till 2008 och Sibels bidrag det året. Får fortfarande goosebumps när jag hör "That is where I'll go" och tycker att söta Sibel har en innerlighet och röst som inte är av denna värld. Jag gillade 2008 års vinnare starkt, var ju Perelli med "Hero" och man visste väl egentligen hela vägen att hon skulle ta hem det. Men innerst satt jag och hoppades och drömde om en vinst för Sibel. Balladen är grym, faktiskt den bästa tycker jag i "modern" tids Melodifestival. Vem vet, kanske kommer Sibel tillbaka ännu starkare i årets tävling. Jag hoppas på henne, hon är en pärla!:)

Jag känner mig något disträ och splittrad just nu, svårt att samla tankarna och få ner något vettigt i bloggen...men jag gör ett försök:) Ska hem till kära mamsen om en timme och äta gott och titta på G-force:) Kunde inte motstå mina söta marsvinsvänner när jag var på Maxi i lördags och såg att filmen var släppt på dvd. Väl hemma i min egen tvsoffa igen räknar jag med ännu ett hisnande avsnitt av Paradise Hotel. Vem åker ut ikväll? Jackie? Pontus? Luiza? Själv hoppas jag på nervvraket Jackie..börjar bli trött på hennes lipande och pinsamma fyllor nu.

En sak till.
Sänder all min kärlek till mina vänner Jovigirl och Mr.Strong som är i Thailand nu♥
Saknar.

Columbus passar bra en kall januarikväll som denna..

♥

..Är precis vad jag blir när jag (förmodligen 1000 år efter alla andra..) för första gången hör en ballad med Lady Gaga. Hon har ju redan med sina snabba hits övertygat mig om att hon är 2000-talets första och absoluta popstjärna no.1. Att hon även kan ta ton i en bittersöt ballad och göra den intressant gör ju knappast att jag älskar henne mindre:) Och allt paketerat i ännu ett snyggt framträdande som nedan.. Finns det några begränsningar alls när det kommer till Lady Gaga? Tror faktiskt inte det, HÄRLIGT!!!!:)♥