LucyVida

Någon som såg Grammisgalan 2010 igår? Förmodligen inte.. Denna pristävling i musik som var Sveriges viktigaste (yes alla kids, t.o.m. viktigare än MELODIFESTIVALEN en gång i tiden!) fram till 90-talet någon gång har för längesedan tappat bort sig själv i pinsamma fyllor och förlorat all form av värdighet att man inte ens vill visa den på tv längre. Blunder och jag kollade dock in den "anrika" galan på aftonbladet.se (halleluja för webb-tv?) Inga överraskningar på prisfronten i år heller. De som tog hem priserna igår var framförallt Amanda Jenssen, Lars Winnerbäck och Kent. Fy vad mellanmjölkSverige är tråkigt och förutsägbart! Ok, roligt för Amanda att hon är en av få Idoldeltagare som verkligen lyckats putsa bort sin stämpel och gå sin egen väg, men är "Happyland" tillräckligt bra för att erhålla priser som Årets kompositör och Årets kvinnliga artist? Tveksamt. Hade ju hellre sett antingen Laleh eller Melissa Horn som värdigare vinnare i bägge kategorier ovan. Sveriges skyggaste man, Lars Winnerbäck har jag inte så mycket att säga om. Han är så tråkig att klockorna stannar och han uttrycker väl det bäst själv genom att kommentera sina priser igår med att: Det är väl kul att vinna men allra helst hade jag varit hemma en kväll som denna och tagit det lugnt. Nu när det är nytt år sysslar jag ju inte så mycket med musik utan är mest ledig. En sann kulturarbetare har talat, NOT. Nuförtiden behöver Kent bara släppa en fis och tonsätta den så har de sina priser säkrade.

Jag bitter? Vad får dig att tro det...?:)

När jag blir statsminister ska jag göra "It takes a fool" till Sveriges nationalsång.
Ser även sjukt mycket framemot det nya studiomaterialet från Arken!:)

Let your heart decide what you have to do

That's all there is to find

♥

Då bär det snart iväg till Köpenhamn!:) Är riktigt shoppingsugen så hoppas att jag hittar en massa fina grejer. Kanske en och annan extra julklapp också? Jag är egentligen klar med mina julklappar men trillar jag över något klockrent idag som skulle passa någon av mina nära och kära så lär jag falla för frestelsen och slå till:)

Lägger upp ett klipp nedan från konserten i lördags som Blunder filmade. Det är nytt material från Laleh som lär vara med på nästa skiva, "Indian" heter låten. Alla söta läsare som inte diggar Laleh så som jag gör, jag hoppas att ni står ut med mina inlägg just nu. Jag kan inte hålla tillbaka när det gäller henne:)

Hoppas att Du får en lika underbar måndag som jag räknar med att jag kommer att få!:)♥

Jag är lycklig. Kvällen blev helt perfekt. Jag och Blunder myste ikapp på Lunds stadsteater till Lalehs skönsång. Ord blir alltid otillräckliga för mig när det kommer till Laleh och jag är, som alltid efter hennes konserter, fortfarande i min bubbla av lyckorus så skriver mer imorgon. Nedan ges ett smakprov på hur kvällen såg ut precis innan Miss Laleh entrade scenen..

Ibland blir jag bara så less på allt. Idag är en sån dag..Jag orkar inte skriva mer. Anna Ternheim förklarar bättre hur jag känner mig just nu. Verkligen tur att man har musiken att söka tröst hos ibland, när man känner sig låg. Vad vore vi utan musik? Vad vore JAG utan musiken?

Att vara deppig tar verkligen all kraft och energi ur mig. Tur att jag inte är det alltför ofta, nuförtiden.

Godnatt, BloggSverige
:)

Idag vaknade jag upp till snöflingor utanför mitt fönster och en början till vittäckta gator och tak. Så mysigt!♥ Jag ska ju se Laleh på lördag, då blir det garanterat "Snö-garanti". Denna snöiga morgon vill jag dock inget hellre än att lyssna till just "Snö" så tjuvstartar med den redan idag:)

Så vackert!

Har just kommit hem från en supertrevlig, men lite sorglig, middag med jobbet. En kollega ska sluta om en dryg vecka eftersom nya spännande utmaningar väntar henne i en annan stad. Jag är jätteglad för hennes skull, men ledsen för min egen. Hon är den jag jobbar närmst och som står mig närmst på jobbet..så det blir dubbelt så jobbigt att hon slutar. Hon är ödmjuk och varm som få och ikväll var hon verkligen ängeln i rummet..♥ Jag hoppas att hon fortsätter att vara det även när hon lämnat oss och börjar på sitt nya jobb.

Speaking of angels..Imorgon är det KÄRLEKSTEMA i Idol. Ett ganska så brett tema kan jag tycka då väldigt mycket musik handlar om någon sorts kärlek. Ett stort urval borde ju innebära att det inte är alltför svårt att hitta starka låtar till fredagsfinalen. Ändå har idolerna inte lyckats plocka fram några direkta guldkorn tills imorgon. Jo en, och det är MaryJet. Har fortfarande inte ändrat uppfattning om henne och hennes prestationer i Idol men imorgon har hon startfältets starkaste kärlekslåt, Eva Dahlgrens "Ängeln i rummet". Lätt att den ligger med på min Top 5 över bästa svenska ballader någonsin. "Ängeln i rummet" får mig att känna så mycket samtidigt att det nästan blir FÖR mycket. Den rymmer värme..gemenskap..glädje..sorg...kärlek..nostalgi..ensamhet. ALLT känner jag när jag lyssnar till Evas hesa och viskande röst.

Frågan är om MaryJet har förmågan och lyckas med att BERÖRA och tränga igenom tv-rutan rent känslomässigt. Jag är tveksam, MaryJets "mur" har hittills varit tjockare än vad den kinesiska muren är lång. Men det är iallafall modigt av henne att välja en såpass komplicerad låt och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon överraskar och får mig att ändra uppfattning om henne imorgon.

Tills dess njuter jag av originalet.

Ask and you shall receive. Jag önskade en solig tisdag, och jag fick min soliga tisdag:) Allt känns så mycket LÄTTARE när det är ljust! Har varit grymt effektiv på jobbet idag! Fler sådana här soliga novemberdagar, tack! Undrar om det funkar två gånger..?;) Nu ska jag till Hemköp och fixa lite ingredienser till kvällsmaten. Blir pannkakor ikväll, Blunders favorit:)♥ Ja, min med för den delen..

<object width="320" height="265"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/qrqlAYiOITw&hl=sv_SE&fs=1&color1=0xe1600f&color2=0xfebd01"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/qrqlAYiOITw&hl=sv_SE&fs=1&color1=0xe1600f&color2=0xfebd01" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="320" height="265"></embed></object>

Jag bara fortsätter att falla och falla för Lady GaGa i takt med att hon fortsätter att leverera hit efter hit. Och det grymma är att det blir bara bättre och bättre också. När jag såg hennes framförande av Paparazzi (sista minuten är HELT FENOMENAL!) från VMA 2009, då var det klart. Det var då hon vann min uppmärksamhet och mitt hjärta på riktigt. Så mycket drama, underhållning och kvalitet kombinerat med en stark låt dessutom är ganska sällsynt i dagens MTV-galor och andra liknande musiksammanhang. Jag var mäkta imponerad då och GaGa fortsätter som sagt att göra intryck på mig. Det som gör Lady GaGa så intressant och unik är att hon har hela paketet. Hon kan konsten att leverera bra musik, snygga, coola och påkostade musikvideos och samtidigt bibehålla en viss mystik kring sin image och personlighet. Hon sticker helt enkelt ut bland alla dagsländor på stjärnhimlen och en varaktig artist är SÅ EFTERLÄNGTAD just nu. Som sagt, I keep on falling för Fröken GaGa, och jag tror faktiskt att hon är här för att stanna ett bra tag.. Iallafall om hon upprätthåller sitt "Pokerface "och fortsätter att spela sina kort rätt;)

Kolla in och lyssna på hennes senaste underverk, "Bad romance" som faktiskt är snäppet starkare än "Paparazzi". Hur ska GaGa toppa det här i kommande projekt?? Hon hittar säkert ett sätt..

♥

Oj Oj Oj.. Jag väntar på bilder från bowlingen.. Blunder och jag hade inte kameran med oss, så vi förlitar oss helt på Mr. Strong, Jovigirl och Dancing Queen i det här fallet. Innan jag går och lägger mig tar jag en tripp down memory lane... Lyssnar på Don't speak med No Doubt. Grym låt med en grym grupp. Gwen Stefani är givetvis stjärnan och trots att videon är över 10 år gammal är hon lika het då som nu. Stinker inget 90-tal över Gwen inte... Inte på ett dåligt sätt iaf:)

När Playa del Sol fortsätter att göra mig besviken (vad har hänt? det var ju så bra förra säsongen..) kommer jag på mig själv med att sitta och tänka på annat. Och jag hamnar i ett nostalgimood som tar mig tillbaka till mitten och slutet av 1990-talet då Spice Girls vann såväl mitt som min hårdrockande storebrors hjärta. Spice Girls var så rätt på det när de slog igenom med sin "Wannabe". Det var Girl Power åt alla, de levererade hits efter hits och tack vare mångfalden i tjejgruppen kunde alla småtjejer hitta sin favoritkaraktär som de kunde identifiera sig med. Jag var (givetvis) för gammal (redan då:) för att fatta tycke för just en medlem, and one member only. Men såhär med facit i hand kan jag erkänna att jag tycker att dåvarande Sporty Spice , numera kallad Mel C , är den som hållt längst och som varit mest intressant även efter Spice Girls-tiden rent artistiskt. När det begav sig var det dock knappast Sporty Spice som drog flest blickar till sig.

En lysande stjärna som förutspåddes goda framtidsutsikter även som soloartist var tveklöst Geri Halliwell, a.k.a Ginger Spice. Geri hade långtifrån den bästa rösten, än mindre den bästa fysiken eller danstekniken MEN hon hade ustrålning, hon hade starquality och förvaltar man dessa egenskaper väl kan man gå ganska långt som artist, egentligen hur långt som helst vill jag tro. 1998 släppte Geri bomben att hon tänker lämna Spice Girls för att gå sin egen väg. De soloprojekt som sedan följde togs emot av minst sagt ljummen kritik och en och annan gäspning..Såhär i efterhand kan vi nog konstatera att Geri hade inte den begåvning, envishet eller förmåga att omge sig med "rätt" människor som krävdes för att hålla sig kvar i rampljuset.

Som den Spice Girlsnörd jag är minns jag hela den här tiden med Geris lämnande från gruppen som väldigt dramatisk. När resterande Spice Girls släppte singeln "Goodbye" som en hyllning till Geri blev det ännu mer drama, känslor och tårar bland fansen vill jag lova. Och jag säger inget om det. Det är en grym ballad med en känslosam text som håller än idag. Huruvida beräknande detta verkligen var back in the days låter jag vara osagt. Det blir konstigt nog av mindre betydelse. Det som däremot känns relevant med den här låten och all drama runtomkring är att den levererades med sådan inlevelse och känsla av äkthet från de  övergivna  gruppmedlemmarna att det spelar inte så stor roll hur mycket sanning som egentligen ligger bakom. Själv är jag villig att tro på den vilken dag som helst, just för att det är en så bra historia:)

När jag sökte efter annat på nätet så snubblade jag över den här bilden av en ung Madonna med sin dåvarande hjärtevän och förste make Sean Penn. Så unga och så vackra! Det vilar något mystiskt över deras kärlekshistoria. Paret gifter sig 1985. Året därpå ger Madonna ut sitt tredje album True Blue som hon tillägnar Sean med frasen "To the coolest guy in the universe". Huruvida cool Penn egentligen var på den tiden kan man dock diskutera. Deras relation uppmärksammades mycket p.g.a. Seans våldsamma attacker mot pressen, och senare under äktenskapet anklagades Penn för misshandel. Sean och Madonna skilde sig 1989 och Penn svarar aldrig på frågor om sitt äktenskap med Madonna i intervjuer.

I dokumentären "In bed with Madonna" från 1991 visas ett klipp där Madonna och hennes dansare kör leken Sanning eller Konsekvens. Madonna får vid ett tillfälle frågan: "Who has been the love of your life for your whole life? Your biggest love?" Utan att tveka för en sekund svarar Madonna: "Sean". Det är många år sedan nu men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av Penns och Madonnas bitterljuva förflutna. Kanske är det som Blunder sjunger..sometimes love could kill you..

"Till death do us part" är ett av spåren på Like a prayer från 1989.
And it´s all about Sean Penn..