LucyVida

Imorgon är ingen vanlig dag..det är Blunders födelsedag ♥ Inte nog med det, min älskling har flow just nu. Han ska på en superspännande jobbintervju nästa vecka:) Det ska givetvis firas! Imorgon bjuder jag min rockstjärna på restaurang och håller tummarna för att han gillar överraskningarna i paketen..

Grattis i förskott baby
♥

♥

Har just kommit hem från en trevlig kväll med mina kollegor. Det bjöds på god mat och dricka men jag drack ingen alkohol så kan inte skylla på det när min hjärna snurrar och tänker för mycket, vilket den gör just nu. Mitt i allt sorl och skratt kom jag ikväll på mig själv med att sitta och tänka på vänskap, äkthet, kärlek..allt och det enda som egentligen betyder något. Omgiven av goda arbetskamrater och vänner bara kom det över mig som en våg hur mycket jag saknar mina RIKTIGA vänner. Ni vet alla vilka ni är så namn är överflödiga, och jag kanske får det att framstå som att vi aldrig ses. Det gör vi ju, men inte på samma sätt, inte just nu och inte alla tillsammans. Men det kommer tid för det med, det är min tröst. Men varför känner jag mig då så ensam? När jag betraktar Carrie & co i SATC saknar jag bara ännu mer. Jag vet att det bara är på låtsas men sådan vänskap existerar faktiskt i verkligheten också.  YOU'VE GOT THE LOVE I NEED TO SEE ME THROUGH!!!!!!!♥

Nu är det mer än en vecka sedan vi kom tillbaka från Hurghada och landade i kalla Sverige igen. Som vanligt, när man jobbat några dagar och kommit in i vardagen igen..vilket man gör alltför snabbt, så känns den där solveckan mest som en dröm. Det var sjukt underbart och välbehövligt att komma iväg och få se sol och LJUS i sju dagar, något som jag var helt utsvulten på när vi åkte. Det var en vecka full av avkoppling, egen tid och tid för varandra som ni alla förstått vid det här laget..:) Att Blunder skulle fria just där och då var absolut inget som jag räknade med heller. Man kanske kan tro det eftersom jag ÄR romantiker och gärna pratar om bröllop och giftermål både här på bloggen och utanför..men faktiskt så blev jag rejält överraskad och fann mig knappt att svara. Kanske är det mitt självförtroende som sviker mig då och då som blockerar mig från att tro att jag skulle få vara med om något så fantastiskt och romantiskt på riktigt och inte bara i drömmen! Det är svårt att återge precis hur frieriet gick till, var så många känslor inblandade att det blir klurigt att få ner rätt känsla och stämning i ord. Men allt skedde i sin enkelhet, på vår tredje dag i Hurghada då vi var på en jättemysig restaurang. Nu när jag tänker på det i efterhand var allting verkligen perfekt just vid det tillfälle som det hände. Vi hade precis avslutat den bästa måltiden dittills på semestern, det godaste vinet var uppkorkat och helt plötsligt, mitt i ett samtalsämne, utbrister Blunder: "Jag tänker inte gå ner på knä". Jag förstår ingenting, men ändå lite..det börjar snurra (INTE pga. vinet..:) och det känns som att jag lämnar min egen kropp för några sekunder. Vet att det låter helt sjukt, men kan inte beskriva det på något annat sätt! Jag svarar: "Vadå gå ner på knä??" och Blunder tar fram en ring och fortsätter: "MEN, vill du gifta dig med mig, Lucy?" Jag blir helt ställd..paff eller vad man nu säger, finner mig inte riktigt, tar fram den bästa självförsvarsmekanism jag har och lägger över det på Blunder när jag utbrister: "Men är du säker på att du vill ha mig???" Ser att Blunder blir ännu mer nervös, en motfråga hade han varken tänkt sig eller hoppats på i det läget och han svarar tillbaka något i stil med: "Det är väl klart att jag vill, annars hade jag inte friat!" Och då, äntligen släpper det för mig, jag förstår att det är sant..blir rörd, tårarna börjar falla och jag svarar honom:"JA!" sådär en miljon gånger efter det. Blunder blir lättad vilket helt plötsligt blir så uppenbart tydligt, jag får veta att han burit på den här ringen några dagar nu och väntat på rätt tillfälle..och äntligen så infann det sig. Nåväl, som sagt svårt att återge till hundra procent här:) Men kvällen fortsatte i kärlekens och festens tecken..När jag svarat ja och vi tjutit tillsammans ett tag så beställde vi in ett par Mojitos och det bara fortsatte..och vi drog vidare från ställe till ställe, berättade om vår kärlek för alla vi träffade på och sjöng "Living on a prayer" (!) tillsammans på en karaokepub. Fler discon blev det på det och vi dansade och mös och hade en helt underbart romantisk kväll tillsammans!:) Låter kanske klyschigt men det var verkligen så det gick till och med facit i hand hade jag inte velat att det skulle gått till på något annat sätt, allt var PERFEKT.♥ Många har såklart frågat när bröllopet blir och om det blir redan i år..men det blir det inte. Nästa år, någonstans i augusti-oktober kommer vi att säga ja till varandra igen..Ska försöka sansa mig då, inför vänner och familj, och inte börja tjafsa om huruvida Blunder är säker på att han FORTFARANDE vill ha mig eller inte..;)

Har haft fullt upp idag, inte bra för bloggen..Men här kommer lite bilder från vår semester. Det var mycket kärlek och lite action, vilket förmodligen syns på bilderna:) Kommer mer om Egypten senare, när vi samlat våra intryck lite bättre. Finns både bra och dåligt att säga om just Hurghada så återkommer om det när solbrännan lagt sig lite;)

Ett historiskt tv-arrangemang redan innan det kommit igång, står det på Expressens hemsida idag. Man talar om nattens direktsända musikgala som samlade världens största artister och skådespelare samtidigt och över hela världen för att samla in pengar till Haiti, allt på George Clooneys initiativ. Tänk så mycket inflytande och makt kändiseliten faktiskt har när det kommer till att bekämpa världsproblem. Mer och mer känns det som att det börjar utnyttjas på rätt sätt också. Vill man locka till sig den stora massan och få folk att vakna, agera och bidra med pengar och andra förnödenheter tror jag inte att det finns en mer effektiv kommunikationsväg att tillgå, än genom musik. Musiken är universell och något som alla, i alla världens hörn kan relatera till. Politik och religion agerar också världsomspännade men lyfter i krisdrabbade situationer tyvärr snarare fram oliktänkande och olikheter som gör att vi glider isär medan musiken FÖRENAR, berör och trycker på knappar som lockar fram våra emotionella sidor. Musik är kärlek och vem älskar inte musik? En mer villkorslös och okomplicerad kärlek kan omöjligt finnas. Smart och framförallt BRA jobbat igår!:)

Hinner egentligen inte blogga nu. Vi måste hoppa in i duschen för om en timme dyker Mr.Strong, Dancing Queen och Fröken C upp..Jovigirl jobbar tyvärr. Självklart tar vi hand om hennes gräsänkling då:) Det blir nog en och annan öl ikväll. Sötnosarna åker ju till Thailand nästa vecka så ikväll får vi festa järnet en sista gång...som om vi inte gjorde det förra lördagen..:) Ikväll skålar vi för KÄRLEKEN, bästa vännerna och Thailand!:) Bjuder på en favorit i repris, kollaget jag gjorde efter vår fantastiska bowlingkväll i höstas. Längtar tillbaks!♥

Hoppas att Du får en härlig fredag!:)

Låter kanske lite väl dramatiskt. Men ikväll blir faktiskt sista natten på ett bra tag nu.. med alla tjejerna samlade. Om en vecka påbörjar Jovigirl och Mr.Strong sin långresa i Thailand. Har vi andra tur så kommer de hem framåt vårkanten igen, som iof känns vääääldigt avlägsen just nu. Men det kommer att gå fort, jag försöker övertyga mig själv om det. Jag och Blunder har vår resa att se framemot till i februari, i slutet av samma månad åker Dancing Queen också iväg till Thailand för att fira sin 30års dag, och däremellan ska vi väl försöka styra upp något sorts firande av våra födelsedagar på hemmaplan också. Och så har vi ju Miss Dions kommande sommarbröllop att planera inför. Sötnosen blir ju först ut i brudklänning i slutet av maj, härligt!:) Jo, vi lär som sagt ha att göra allihop, men det känns lite tråkigt att veta att ikväll är sista kvällen som vi alla ses samtidigt på några månader. Därför lägger vi alla gamla nyårsbaksmällor åt sidan och jag kommer att göra mitt bästa för att ignorera min magkatarr och ihärdiga trötthet som inte verkar vilja ta slut för ikväll är det den livslånga vänskapen och kärleken som det ska skålas för, i mängder!:) ♥

Åh, jag går fortfarande på små moln efter gårdagens konsert. Blir som fjortis på nytt när det kommer till Laleh och hennes musik. Att uppleva Laleh live och småsnacka efteråt tar mig direkt tillbaka till mina "riktiga" fjortisdagar när jag hängde utanför KB i Malmö i hopp om att få träffa Skunk Anansie och få en autograf. Eller när jag gjorde bort mig inför Jocke Berg efter en Kentkonsert på The Tivoli i Hbg, vi snackar då tidigt 2000-tal, vilket knappast gör saken bättre, och jag är dig evigt tacksam CARRO för att du pushade mig att gå fram:) INTE. Att stanna kvar efter en konsert i väntan på lite gott snack eller annat är inget som jag direkt roar mig med idag. Det tilltalar mig inte längre, med undantag för söta Laleh då. Att Laleh blir av intresse har inte bara att göra med att hon enligt mig är Sveriges bästa liveartist som vi skådat under 00-talets senare hälft, det är inte heller enbart hennes härliga personlighet och uppenbara kärlek till det hon gör. Det handlar om MUSIKEN. Många av hennes sånger är så lätta att relatera till och hon levererar dem ALLTID med sådan innerlighet att stora delar av kvällen igår blev en enda stor cryfest för mig.♥  Efter ett fint samtal och massa kramar skrev Laleh ännu finare ord på postern vi hade med oss: "Du är en ängel. Fortsätt vara god."  Oh yes, Laleh lockar fram fjortisen i mig men det gör inget. Jag känner iallafall att jag lever.

Blunder och jag fyller ett år idag:) Inte klokt så fort tiden går..men jag är glad att jag delar min tid med Blunder:) Vid den här tiden förra året var vi på vår andra dejt. Inte hade jag kunnat ana att jag ett år senare skulle sitta i vårt gemensamma hem och spela Wii. Men jag älskar det:) Och jag älskar honom. Känner mig otroligt lyckligt lottad som funnit världens bästa kille. Alla sånger han skriver, all kärlek jag får..vet inte vad jag gjort för att förtjäna Blunder men hoppas att det aldrig tar slut. Aldrig. Här kan du lyssna på Blunders första kärleksförklaring till mig.

♥

Det finns en kärlek som är starkare än starkast..som kan förflytta berg och som övervinner allt. Jag talar om kärleken mellan Mr.Strong och Jovigirl. Jovigirl och jag har hängt ihop sedan hon flyttade in med sin familj i lägenheten under min back in 1989. Vi har varit vapendragare i många år nu som ni förstår..allt har vi gjort och gått igenom tillsammans och ännu mer har vi framför oss. Lite mer av vår historia får du om du klickar här.

Jovigirls allra största kärlek, Mr.Strong, kom in i hennes liv för nästan 10 år sedan, under hösten år 2000 om jag inte minns helt galet.  En kärlek så stor som de två delar, mina allra bästa vänner, är unik och händer once in a lifetime OM MAN HAR TUR. Vi snackar true love...THE ONE...villkorslös kärlek...i med och motgång..in sickness and in health. De har hela kärleksregistret skrivet i stjärnorna och jag är så lycklig och glad för deras skull. Under dessa tio år, när pojkvänner i mitt liv kommit och gått...byggt upp, rivit ner och förstört har Jovigirl och Mr.Strong VARJE GÅNG varit där och samlat upp bitarna som lämnats kvar och hjälpt mig på fötter igen. Många gånger, när allting varit upp och ner och allt bara snurrat och gjort mig vilsen, har dom varit en av få fasta och stabila punkter i min tillvaro. Det gör dom till en stor trygghet för mig som jag varken skulle kunna eller skulle vilja leva utan. Allt har vi som sagt gjort och mer har vi som väntar, och den vetskapen gör mig lycklig:) Därför är jag egoistisk när jag säger att jag hoppas att NI, Jovigirl och Mr.Strong, kommer hem fortare än planerat från er kommande långresa i Thailand..för jag klarar mig inte utan er två. Så enkelt är det.♥

Blunder som inte varit med så länge än, ganska så exakt ett år nu, har redan sin plats i gänget och har också kommit att bli ett stort fan av mina turturduvor till vänner. När Blunder vill säga något så händer det rätt ofta att han gör det genom sin musik. I det här fallet resulterade det i en sång skriven till the one and only Mr.Strong och hans kärlek.

Om du lyssnar riktigt noga kommer du faktiskt att upptäcka våra två vänners RIKTIGA namn..
Ett klick på länken tar dig direkt till låten.

♥

Har just pratat med ♥A♥. Det känns så skönt att höra hennes röst, som jag har saknat den. Vart har alla år tagit vägen egentligen? Det är en trygg och skön känsla att vi pratar igen, verkligen. Men lyckan skiftar fort över i sorg och förtvivlan. Mina tankar är i princip hela tiden hos ♥A♥, hennes pappa och bror just nu.
Jag lider med dig ♥A♥, som jag lider med dig min vän..

Promise to Try†

Det börjar närma sig nu..vår 1 årsdag ♥. Idag har jag och Blunder varit tillsammans i 11 månader, och det är ju inte vilken dag som helst heller..Fredagen den 13:e (!) Fast jag är inte skrockfull..eller jag försöker att inte vara det:) Dagen har ju varit helt ok hittills. T.o.m. sprutan imorse gick ju vägen utan alltför mycket ojande från mig. Och Blunder överlevde sin vaccinering också. Nu väntar jag bara på att han ska komma hem, han har ju en bit att köra i ovädret.. Hur firar vi vår 11månaders dag då? Det blir inget märkvärdigt alls faktiskt. Vi kommer att äta något gott och titta på Idol. Kanske erbjuds en ny chans att rösta ut MaryJet ikväll, den tänker jag ju inte missa såklart:) Efter Idol kan jag tänka mig en hederlig gammal skräckis..Det är ju ändå Fredagen den 13:e. Är sjukt peppad på att se dagens snackis också, Paranormal activity. ALLA verkar ju bli rädda för den? Måste vara en film för mig:) Kanske blir ett biobesök imorgon, vet att den har premiär ikväll. Kanske behöver Du lite inspiration inför en stundande Fredagen den 13:e afton? Här kan du läsa om några utvalda skräckisar som ligger mig varmt om hjärtat.

Längtar efter Blunder nu. Tänker överraska honom med dessa vackra rosor. Egentligen borde jag kanske köpt 11 rosor som en symbol för vår dag. Men tre rosor säger egentligen så mycket mer än 11 månader. Det sammanfattar ju allt. Tre rosor betyder Jag älskar dig. Och det gör jag. Jag älskar verkligen Blunder.♥

Hoppas att du får en fin kväll och att du också har någon att krypa upp hos
när Jason kommer och knackar på!:)

Har just kommit hem från jobbet och ska göra mig i ordning inför en helkväll med mamma. Först ska vi äta något gott hos henne och sedan gå på teater..vilket jag älskar, mamma också för den delen:) Teater är som bio fast mer levande, mer personligt, mer intimt och mer påträngande. Det är därför inte alla gillar eller klarar av att se teater tror jag. Det blir för nära på något vis.

Min mamma är förresten ingen "vanlig" mamma. Utöver mammarollen är hon både superwoman och hjältinna för mig. Hon har uppfostrat mig och min bror på egen hand, hon begriper innebörden av att kämpa för att få det att gå ihop och att ingenting är gratis här i livet. Lika mycket tur som hon har i kärlek just nu, lika mycket otur har hon haft. Efter att ha levt ensam med oss i nära 15 år fann mamma kärleken igen 1996 i en underbar styvpappa till mig och min bror som var halvvuxna då. Men han dog ifrån henne alldeles för fort, redan efter fyra år, i cancer. Min mamma blev änka och ensam igen vid 45 års ålder. Det fantastiska med min mamma är att trots svåra motgångar i livet har hon alltid kommit och vuxit sig starkare ur varje tråkig situation eller händelse. Hur jävligt det än har varit, så har hon haft förmågan att se det ljusa i tillvaron ändå, och att TÄNKA KÄRLEK i allt hon gör. Det har jag också lärt mig tack vare mamma. Jag tror att kärlek kommer till människor som är öppna och mottagliga för det, därför har min mamma trots sin eviga sorg efter min styvpappa, lyckats hitta kärleken igen i en helt fantastisk man. Mamma har även lärt mig om självständighet, att leva i nuet så gott det bara går och att aldrig räkna med någon annan under några  som helst omständigheter. Absolut inte så att själv är bäste dräng. Det är inte så jag menar. Både mamma och jag omger oss med härliga vänner och familjer där vi ömsesidigt stöttar, hjälper och älskar varandra villkorslöst. Det handlar snarare om att ha en insikt i att hela ens värld kan vändas upp och ner väldigt fort och att man kan förlora mycket eller allting nästintill i ett ögonblick. Ta alltså ingenting för givet, och försök att förlika dig med tanken om att du kanske står där ensam kvar en dag, det har hon lärt mig. Mycket har jag lärt av min mamma som du förstår och det är jag otroligt tacksam för. Hade det inte varit för henne hade jag ju inte varit den jag är idag. Något som jag tyvärr inte fått med mig är hennes otroliga styrka. Om jag hade haft hälften av den hade jag varit lycklig. Jag är en mes och sjukt rädd när det kommer till sånt som rör sjukdomar och sjukhus. Imorgon ska jag vaccinera mig mot svininfluensan och jag är så SJUKT tacksam för att mamma följer med mig när jag ska ta sprutan. Löjligt va? Jag är nästan 30 år och ska ha mamma med mig för att ta en spruta. Mm, jag är fånig:) Men nu är det som det är. Glad är jag iallafall att hon är med mig och håller handen imorgon, min lilla mams♥

Jag har haft mina stunder då jag drömde om att bli poet..Som jag kunde skriva av mig på den tiden:) Jag snackar främst mina högstadie- och gymnasieår. Alla tråkiga mattelektioner, jag minns att pennan ville något annat då.. Och inte hade jag svårt att finna inspiration heller. Det fanns alltid NÅGON att lägga energi på, att vara olyckligt kär i:) Som mitt försök till någon sorts kärleksförklaring här nedan..hittade denna text när jag städade ut mina garderober (!) Jag minns faktiskt vem jag skrev den här dikten till. En av mina första kärlekar som envist dröjde sig kvar i mitt hjärta under många år..Jag tror aldrig att han förstod hur mycket han verkligen betydde för mig. Men ibland är det så det ska vara..En del saker är inte menade, men minnena av det som var..det man kände då.. kan man gömma i sitt hjärta och ta fram och le åt ibland. ♥

Hade en helt fantastisk kväll igår med goa gänget.♥ Ska försöka få ihop ett kollage med bilder senare. Tankarna är på lite annat håll denna helgen, därför jag är dålig på att uppdatera.. Nu blir det en sväng till Max med Blunder..bara måste ha deras fiskburgare idag! Testat den? Lätt min favorit.♥

Jag försöker forma ett hjärta och rama in Blunders ansikte i
det..men motoriken är uppenbarligen inte den bästa
efter x antal glas vin och några päronshots:)
♥

Så länge jag själv kan minnas har jag alltid sagt att jag ska hoppa när jag fyller 30.


Givetvis har dessa uttalanden alltid varit med glimten i ögat och mest på skoj från min sida:) Men nu börjar vi ändå närma oss med stormsteg..det är ju inte många månader kvar nu och de flesta i min omgivning väntar med spänning på hur det ska gå..KOMMER HON ATT HOPPA? Det återstår att se..:) En person som verkligen tagit mig på orden som vanligt är sötBlunder. Han skrev t.o.m. en låt om det, "The Tower", som du kan lyssna på här.

Blunder är bäst. Jag älskar honom.

Här sitter jag, en tisdagskväll och drömmer om tända ljus och mys under filten men tråkBlunder envisas med att sortera papper och sätta i pärmar. Han är jätteduktig, verkligen...och har ett ordningssinne som en sån som jag bara drömmer om, mardrömmar då alltså..:) Nä, skämt åsido. Vi kompletterar varandra jättebra faktiskt. Blunder med sin ordning och jag med mitt (organiserade) kaos. Visst blir vi GALNA på varandra ibland...som nu till exempel när jag nästan döör av tristess. Papper, papper, papper överallt..det enda jag ser hela dagarna på jobb. Vill inte ha det på hemmaplan också, uh! Vill ha Blunders uppmärksamhet NU!:)

JAG ÄR SÅ LYCKLIG..Har fått tag på biljetter, VÄLDIGT bra platser, till Lalehs konsert i Lund i december. Blunder och jag ska sitta på rad 1 i mitten (!). Jag kommer att sitta längst fram och få höra "Snö" några dagar innan julafton ♥. Med andra ord finns det ingen anledning att fira jul den 24:e december i år. Min julafton inträffar 5 dagar innan, den 19:e:) 

Laleh är en sådan hjälte och förebild..Hon tänker verkligen kärlek och hjärta i allt hon gör och engagerar sig i.  Det kan kanske verka naivt och drömmande. Cyniker och losers tycker att hon är fånig och flummig. Jag skulle hellre kalla det modigt än löjligt att våga tro på att kärlek och ödmjukhet kan bemästra allt ont, särskilt i en tid som vår. Jag drömmer mig också bort till det som är ljust och hoppfullt och drunknar gärna i kärleken om och om igen.. Man kan kalla även mig dum och naiv för att jag eftersträvar en verklighet och vardag byggd på mer optimism och tillit än den vi lever i. Det är helt okej. Jag lever hellre mitt liv som en kärlekskrank groda än slutar upp som en bitter gammal nucka som aldrig haft en susning om vad det egentligen handlar om.. som aldrig haft förmågan att "se" kärleken om den så snubblat över en. Som aldrig älskat. What a waist of time and life..

Lyssna på Snö här...