LucyVida

Mormors begravning var i fredags. Har fortfarande inte riktigt energi att skriva om det. Men jag kan berätta att det var en mycket ljus och fin tillställning och mormor var omgiven av de vackraste blommor. Jag kände att jag ville göra något för mormor så jag valde att läsa upp inlägget nedan som jag skrev i samband med hennes födelsedag i våras. Jag var in i det sista ganska tveksam till om jag skulle genomföra det. Såhär i efterhand är jag glad att jag övervann min rampfeber och gjorde det. Minnena lever för alltid kvar.

Rötter

Idag har jag varit och hälsat på min mormor, något som jag gör allt för sällan. Det är inte lätt att växa upp och växa förbi sina mor- och farföräldrar. När jag tänker tillbaka på min barndom finns mormor och morfar med nästan överallt. Mamma var ensamstående med mig och min bror och var såklart tvungen att jobba en hel del för att få det att gå ihop. Tidvis var det tuffa tider men trots det kan jag inte minnas att jag någonsin känt mig försummad som liten. Tvärtom, det har alltid funnits mycket kärlek i min familj. Vi hade ett enormt stöd i min mormor och morfar. Mormor var alltid så stark, dominant och temperamentsfull. Egenskaper som förts vidare till mig, både på gott och ont ♥ Mest gott dock. Både mormor och mamma har alltid haft ett driv, en förmåga att få saker att hända. Och det har jag också lyckats förvalta vidare. Att ta saker och ting i egna händer om man vill se resultat.

Jag minns en mjukare och ödmjuk morfar som följde mig till förskolan varje morgon. Jag var bara 12 år när han alltför tidigt lämnade oss efter en tids sjukdom. Minnet sviker mig därför bitvis när jag försöker återge en fullständig bild av honom. Vad jag minns är dock att morfar var en vänlig och väldigt generös man, han var tryggheten själv personifierad. Många barn växer upp och känner sig osedda och osynliga i sin omgivning. Kanske är det resultatet av att vuxna människor inte har tid, eller rättare sagt de tar sig inte tid. Hos oss fanns det alltid tid. Mormor kunde sitta med mig i timmar och läsa eller lösa korsord. Det var mormor som lärde mig lägga patiens (utan att fuska!:) och det var mormor som gick långpromenader med mig i Jordbodalen. Jag var allt annat än osynlig.

Som jag skrev tidigare är det svårt att växa upp och växa om sin mormor. Som liten var hon hela min värld, en person att se upp till och ta lärdom av. Idag är rollerna ombytta. Nu är jag den som ska stå stark och stötta henne när benen eller minnet sviker. Det är hårt att se vad tiden kan göra med en människa. Alla klarar inte av det och det är lättare att blunda för verkligheten och leva kvar i minnet av det som en gång var. Därför sitter också många gamla idag, på hemmet, och får aldrig eller väldigt sällan något besök. Det är så sorgligt, egentligen är det så väldigt lite som krävs. Några vänliga fraser, ett samtal om väder och vind över en fika. En kram. Beröring. Det är så lite..och det gör så mycket. Jag tänker inte längre vara den personen som blundar för sanningen. Efter allt mormor gjort för mig under min uppväxt har jag ingen rätt att inte ge någonting tillbaka nu när jag är vuxen. Nu när jag kan. Mormor har rätt att bli sedd, trots att hon är 89 år gammal och glömsk. Faktiskt just därför. Mormor är inte osynlig.

Hemma igen. När det kommer till värme, sol, bad, kärlek och vänskap är jag den största vinnaren av dem alla. Under den gångna veckan har jag dock förlorat så mycket att jag just nu, just idag, har svårt att glädjas över det. Minnen är det jag lever på nu. Jag funderar, drömmer mig tillbaka till en svunnen tid, mina barndomsår. Allt gjorde Du för mig och min bror. När det kom till oss var din kärlek villkorslös. Jag är sjukt tacksam för det. Sjukt tacksam. Du var gammal och trött och fick somna in till slut. Man tror att man kan förbereda sig på sånt här, men man kan nog inte det. Inte fullt ut. Inte jag iallafall.

Sötaste Mormor..Min första lekkamrat,
tack för allt. I mitt hjärta lever du kvar.
Alltid.

Idag firar vi Fröken C som fyllde sina 30 redan den 6 juli! Födelsedagsfesten äger rum idag och i idyllisk slottsmiljö ska vi äta och dricka gott och dansa hela natten lång! Och trots tidigare förutsägelser om regn så verkar det faktiskt som att solen kommer att visa sig ändå..underbart!:)

Fröken C och jag delar nästan ett helt liv tillsammans. Allting tog sin början någonstans kring 1983 i Helsingborgs Bronx (Närlunda). Där har jag mina rötter och där knöts våra band för första gången i förskolan. Jag överromantiserar vår relation om jag säger att vi varit oskiljaktiga sedan dess, för det är inte sant. Fröken C och jag fann varandra egentligen på riktigt när vi började lågstadiet och klass 1A. Tillsammans tog vi oss igenom grundskolan och även om våra vägar skiljdes åt när vi kom till gymnasiet så har vi alltid funnits där för varandra, och så kommer det alltid att vara. En tryggare vänskap får man leta efter.. (klicka här för mer om mig och Fröken C!)

Tänker på dig idag min vän
Det är allt annat än rättvist men nu hoppas jag att du kan få lugn och ro, på riktigt..

Kanske är fånigt att lägga upp ett klipp från Mamma Mia, men då får det vara det.
Den här sången för mina tankar till dig, allt som är, allt som borde varit, och allt annat däremellan.

♥

Tillbaka till verkligheten igen, efter en helt underbar vecka i Grekland ♥ Mentalt har jag inte landat i Sverige riktigt än, men det gör inget. Jag drömmer mig gärna kvar i Skiathos lite till..

5 timmar kvar nu. Sen drar vi till Kastrup för att flyga till vår pärla i Grekland ♥ Självklart kommer ni att ha en lika skön vecka hemma i sommarSverige. Det tvivlar jag inte en sekund på. Men ett miljöombyte känns väldigt välkommet just nu och det går inte riktigt att jämföra Spendrups med Mythos, eller gräddfil med tzatziki. Allting smakar aningen bättre i Grekland:)

Ta hand om er så hörs vi om en vecka!

Kram Lucy

Imorgon är det midsommar. För många innebär det drömmar om vackert väder, trevligt umgänge, sill, jordgubbar och nubbe. Romantikern plockar sju sorters blommor och lägger under huvudkudden med förhoppningen om att den stora kärleken ska uppenbara sig i midsommarnattsdrömmen. Precis som alla andra år när det närmar sig denna högtid har veckans snackis dock varken handlat om sill, jordgubbar eller potentiella kärlekar. Nej, frågan som alla ställer sig och undrar in i det sista är såklart: HUR BLIR VÄDRET? Jag säger inte att jag är annorlunda. Jag vill också ha sol, blå himmel och värme när det vankas midsommar. Så dumt egentligen. Som om vädret utomhus spelar någon som helst roll. Med min älskling och i bästa vännernas sällskap är det alltid sol, blå himmel och värme oavsett hur mycket sol eller regn vi får till midsommar. Det finns ingen vädergud i universum som kan ändra på det. Störst av allt är kärleken och så länge jag har kärlek omkring mig imorgon är min dröm om en perfekt midsommar uppfylld.

Vad drömmer du om till midsommar?

Har just lyssnat på Daniels tal till Victoria. Det här är fan i mig det vackraste tal jag någonsin hört. Det har ingenting med klasser, kungligheter eller etikett att göra. Det här är ren och skär kärlek och det går inte att fejka. Så jävla underbart!! Länge leve kärleken!!

Kärlek finns det gott om hemma hos oss också.
We love you!!!!♥

Det är ju kungligt bröllop på gång idag. Och för drygt två veckor sedan var jag och Blunder på Årets bröllop när Celine och Henrik sa ja till varandra på Sofiero. Inte konstigt att man själv blir inspirerad med all kärlek och romantik runtomkring sig:)

För ungefär ett år sedan skrev Blunder "The Wedding". En sång som från början var tillägnad till oss och vår kärlek men då Celine och Henrik blev först ut, och med en låttext som är lika klockren för dem som för oss, fanns det inget annat alternativ än att självklart inkludera denna sång i deras bröllopsyra ♥
Kan tillägga att den blev en succé på dansgolvet...:)

Ett klick på länken tar dig direkt till bröllopshiten!

Celine och Henrik,

Ständigt möter och springer vi på massor av människor. Nya kontakter och band knyts, en del är enbart tillfälliga för stunden, andra varar för en längre period. Få varar livet ut.

Det är sannerligen inte varje dag som man ramlar in i någon där man mer eller mindre direkt upptäcker en klockren kemi och överensstämmelse. Som att allting faller på plats. Tyvärr Henrik, just i det här fallet talar jag inte om kärleken mellan dig och Celine. Det här handlar om en annan sorts kärlek, vänskap. Livslång vänskap vågar jag nog tillägga vid det här laget.

Celine, minns du allra första dagen på Campus? När du och jag blev ihopparade inför den där första uppgiften som vi skulle lösa tillsammans. Tänk, där stod vi. Två nyfikna och lite obekväma främlingar som fram till det ögonblicket endast hade en sak gemensamt, valet av utbildning. Idag, nästan 10 år senare och med ett helt decennium av äventyr tillsammans i bagaget undrar jag vad vi INTE har gemensamt. Med dig är allting okonstlat och okomplicerat. Du har en värme och ödmjukhet som är så Du. Det är svårt att beskriva i ord men i ditt sällskap är jag trygg, det är okej att bara vara och det är precis det vänskap handlar om, hur klyschigt det än må låta.

Med Henrik vid din sida ser jag numera en lite annorlunda Celine. Så mycket gladare, lugnare men framförallt starkare. Det finns inget så rogivande som att se sin bästa vän i harmoni så stort tack till dig Henrik, för ditt goda inflytande på Celine och för att du gör henne så lycklig.

Idag är vi här för att fira er och er kärlek till varandra och ni är verkligen så fina tillsammans. Så lika på så många sätt. Ni munhuggs lika bra. I spel är ni lika dåliga förlorare, eller fuskare..vilket är det nu Henrik? Skämt åsido, underhållningen är alltid på topp i ert sällskap och ni är bara så härliga att vara med. Jag är så stolt och lycklig över er mina vänner.

Det pratas väldigt mycket i år om det kungliga bröllopet som inträffar i juni. Denna snackis kan och kommer att pågå för en väldigt lång tid framöver. Men för min del spelar det mindre roll. Jag har idag varit på det kungligaste bröllopet någonsin. Ikväll sa Celine JA till Henrik och allt var perfekt. Det ger hopp, om kärleken. Victoria må vara Sveriges kronprinsessa och allt men damn it, ikväll fick Kungen sin Drottning och tvärtom. Inget snack om saken.

The eccentric singer, 23, has revealed how she penned her song Speechless for her dad, to try to persuade him to have a vital heart operation.

Det här framträdandet är så innerligt att det får mitt hjärta att gå sönder
♥

Tack till mina älsklingar, Jovigirl och Fröken C, som hjälper mig att hålla minnena vid liv.
♥

Idag har jag varit och hälsat på min mormor, något som jag gör allt för sällan. Det är inte lätt att växa upp och växa förbi sina mor- och farföräldrar. När jag tänker tillbaka på min barndom finns mormor och morfar med nästan överallt. Mamma var ensamstående med mig och min bror och var såklart tvungen att jobba en hel del för att få det att gå ihop. Tidvis var det tuffa tider men trots det kan jag inte minnas att jag någonsin känt mig försummad som liten. Tvärtom, det har alltid funnits mycket kärlek i min familj. Vi hade ett enormt stöd i min mormor och morfar. Mormor var alltid så stark, dominant och temperamentsfull. Egenskaper som förts vidare till mig, både på gott och ont ♥ Mest gott dock. Både mormor och mamma har alltid haft ett driv, en förmåga att få saker att hända. Och det har jag också lyckats förvalta vidare. Att ta saker och ting i egna händer om man vill se resultat.

Jag minns en mjukare och ödmjuk morfar som följde mig till förskolan varje morgon. Jag var bara 12 år när han alltför tidigt lämnade oss efter en tids sjukdom. Minnet sviker mig därför bitvis när jag försöker återge en fullständig bild av honom. Vad jag minns är dock att morfar var en vänlig och väldigt generös man, han var tryggheten själv personifierad. Många barn växer upp och känner sig osedda och osynliga i sin omgivning. Kanske är det resultatet av att vuxna människor inte har tid, eller rättare sagt de tar sig inte tid. Hos oss fanns det alltid tid. Mormor kunde sitta med mig i timmar och läsa eller lösa korsord. Det var mormor som lärde mig lägga patiens (utan att fuska!:) och det var mormor som gick långpromenader med mig i Jordbodalen. Jag var allt annat än osynlig.

Som jag skrev tidigare är det svårt att växa upp och växa om sin mormor. Som liten var hon hela min värld, en person att se upp till och ta lärdom av. Idag är rollerna ombytta. Nu är jag den som ska stå stark och stötta henne när benen eller minnet sviker. Det är hårt att se vad tiden kan göra med en människa. Alla klarar inte av det och det är lättare att blunda för verkligheten och leva kvar i minnet av det som en gång var. Därför sitter också många gamla idag, på hemmet, och får aldrig eller väldigt sällan något besök. Det är så sorgligt, egentligen är det så väldigt lite som krävs. Några vänliga fraser, ett samtal om väder och vind över en fika. En kram. Beröring. Det är så lite..och det gör så mycket. Jag tänker inte längre vara den personen som blundar för sanningen. Efter allt mormor gjort för mig under min uppväxt har jag ingen rätt att inte ge någonting tillbaka nu när jag är vuxen. Nu när jag kan. Mormor har rätt att bli sedd, trots att hon är 89 år gammal och glömsk. Faktiskt just därför. Mormor är inte osynlig.

Allra finaste Miss Dion och hennes blivande man.
Så vackra ihop och så rätt för varandra.
Det lyser om er, raringar.
♥

Jag har en knapp handfull bästa vänner och Du är en av dom. Du är en av fyra som jag skulle plocka ner himlen till om jag bara kunde. Du är avgörande för min existens. Utan våra dejter hade jag gått under, det är så. Och nu har jag svikit dig:( Jag skriver kanske i klyschor men jag menar vartenda ord och hade jag bara varit starkare och inte så förbannat feg så hade verkligheten inte sett ut som den gör idag. Men jag kommer att gottgöra dig, Miss Dion. Det har du mitt ord på.

Den 13 december 2008 blev Blunder och jag officiellt ett par vilket innebär att det är vår månadsdag idag. 16 underbara månader har jag hittills delat med min älskling. Vet att jag sagt det förut, men det är inte klokt vad fort tiden går. Tänk att det är nästan ett och ett halvt år sedan jag trillade dit och drunknade i de där bruna ögonen. Aldrig någonsin har jag velat vända tillbaka. Trots att vi redan stött på en del hinder och motgångar vet jag att Blunder är "the one" och som den 16-åriga poeten i mig en gång skrev: Det är fel att förneka en kärlek så stor, som rymmer både själ och hjärta, där alla känslor gror. Inte för att jag riktigt förstod innebörden av det då, men tänk så rätt jag hade.

Jag skulle aldrig förneka Blunder eller mina känslor för honom.
Aldrig.

Idag besökte vi Kerstin Wellbro igen för att hämta hem min tavla. Så fort jag sätter min fot i hennes ateljé får jag så mycket energi och inspiration, det är helt galet. Tänk att vara så begåvad, vilken lycka. Hennes konst är helt fantastisk. Jag blir så glad när jag är där, bara av att gå runt och titta. Som ett barn på julafton:) Köpte även ett vykort som jag också ramat in. Har inte riktigt bestämt mig hur och var i vardagsrummet mina hästar ska hänga än men kommer foto på det när jag tänkt klart. Vi passade på att andas in lite havsluft när vi var där. Så vackra omgivningar. Jag kände mig så positiv, hoppfull och fylld av energi när vi lämnade Torekov och på vägen tillbaka sa jag det till Blunder. Allting kommer att ordna sig och jag tror att vi har en underbar tid framför oss.
Jag tror verkligen det.